Skyltar i Trogsta 2020

I Trogsta finns många benämningar på backar, platser och områden. Vi som är äldre och har bott här länge brukar använda dem, men yngre och nyinflyttade har inte fått möjlighet att lära sig dem. Därför har vi nu satt ut skyltar i byn med dessa gamla namn och hoppas att de kommer att leva kvar och användas även i framtiden.

På varje skylt står det också: ”En gammal benämning på platsen”, samt att varje namnskylt har ett referensnummer. Referensnumren börjar på 201. Detta för att skilja från numreringen på fastigheter på en speciell karta över Trogsta. Där är numreringen från 1 till 100. Och den kartan är nu uppsatt i Trogstaskolan och gjord 1990 av Nirs Johan Johansson, född 1927 och uppvuxen i Nirses, Trogsta. Kartan kan köpas av Kurt Ohlsson i Klångsta.

Berit Ranebo kom med idén till skyltarna, Kurt Ohlsson är formgivare och Trogsta Skola Intresseförening står för kostnaderna.

DE ÄLDRE BENÄMNINGARNA

F d Boa, 224: Affären i Trogsta, som ”alla” kallade för Boa (boden). Huset byggt omkring 1920. Affären stängde för gott 1967 och sista affärsidkare var Rune och Ingrid Carlsson. Men det har funnits affärer även på andra ställen i Trogsta, bl a där Mårten Hermansson bor och där Mikael och Kristina Hedström bor.

Brötgropa, 226: Eller Bråtgropen. Ett blött område, en myr, på vänster sida av vägen upp mot Trogstavallen. Enligt Lars Larsson 1933: Liten myr vid vägen, 1 km sv Trogsta fäbodar. För att hindra kreaturen från att gå hem från fäbovallen högg man – ett stycke på hemvägen – ned träd, i bråtar, brötar, som stora gärdsgårdar, ett stycke ut på vardera sidan av vägen.” En annan förklaring lämnar Lennart Hagåsen 1974: Sagesmännen har inte lämnat någon annan förklaring till namnet än att det ända in på 1900-talet förekom, att man brottades på vägen vid gölen och slängde ner varann i den. Brottas heter på sockenmålet brötas”. Den förklaringen stämmer lite med vad Olle Sundfors berättar, att de olika pojkgängen från t ex Sunnanbäck och Trogsta möttes här för att göra upp och för att testa de pistoler de skickat efter från dåvarande postorderfirman Åhlen & Holm.

Byströms gatta, 209: Vägen från Byströms gård ned till ån.

Bång-gatta, 213: Backen och vägen ner mot Petters (där Reimner bor) och mot Bång-gården. Bång-gården är sista gården i Trogsta på vägen mot Sörviksta.

Harsjelsbackan, 205: Backen upp mot forngravarna. Åkern vid backen kallades Härkels åkern, därav Harkel eller Harsjel på Forsamål.

Dånbackan, 218: Sista kroken innan Trogstabodarna. De som var på vallen sade Dônbackan eftersom det dånade på det hårda underlaget (hä dôna) då de kom med korna genom den tvära kurvan. Vissa nämner istället denna kurva för ”där slipstenen fanns”. Olle Sundfors har berättat att på 1960-talet då byn anordnade årliga sommarfester på vallen, hittade någon på att sätta en uppochnervänd cykel, omgjord till slipsten, att dras med tramporna, där vid kurvan. Tanken var att man skulle kunna slipa knivarna inför besöket på festen. Kanske kom den idén från slagsmålen mellan Skållmånsarna och Kyrksjöpojkarna vid Sågbäcken i början av 1900-talet. Se boken om Forsa av Hilding Lind, sid 35.

F d Ebeneser, 225: Kapellet eller bönhuset i Trogsta. Stommen till kapellet köptes för 100 kr och kom från Svedbergs gård (nr 17 på Nirs-Johans karta). Tillsammans med delar av byns dansbana, belägen på andra sidan vägen uppfördes kapellet av den 1893 bildade ungdomsföreningen Morgonrodnaden. Det var Baptistförsamlingens bönhus 1898-1970. Pelle och Stina Berglöv, Sörviksta (födda 1906 resp 1918) var några av ledarna där. Förutom sedvanliga gudstjänster, bedrevs bl a söndagsskola och juniorverksamhet i Ebeneserkapellet. Det var den enda fritidsaktivitet för barn och ungdomar som fanns i Trogsta, så de flesta barnen i Trogsta har tillbringat många timmar där. Verksamheten lades ned och 1970 blev huset Carl-Werner Karlssons privatbostad.

Gumple, 222: Uttalas Gåmple i Trogsta. En beskrivning på en högre liggande del av byn, nordost om Bång-gatta. Här fanns många s k utanvidsgårdar. En ej belagd förklaring är att upphöjningen kan ha fått sitt namn efter en liknelse av en hästs rundade bakdel, gumpen. Dock har inte Lennart Hagåsen någon förklaring alls till benämningen, han skriver endast: Gomplet, åker å Trogsta, Forsa socken, Gompla.

på Hea, 214: Hela skogspartiet mot Klångsta. Kanske egentligen från början ett mindre parti på vänster sida som förr var mer som en öppen hed. Där fanns en liten inäga, som en fotbollsplan, där grabbarna i byn sparkade boll på 1950-talet.

Horsa, 215: Täkta (åkern) på vänster sida efter utförsbacken efter Rasks (där Rask-Olle och Karin bor) mot Klångsta. Har inte hittat någon förklaring till namnet. På äldre kartor står det Horsan. Rask-Olles är sista huset i Trogsta åt det här hållet.

Högbacka, 216: Första stora uppförsbacken efter husen på väg upp mot Storbergsmasten och Trogstavallen.

F d Lillsjön, 219: På 1870-talet skedde en betydande naturförändring i byn. Vattennivån i ån sänktes så att Lillsjön, som tidigare legat mellan broarna nedanför Byströms gatta och Ol-Ers backan mot Funstasjön, helt försvann. Bönderna gjorde detta eftersom de behövde mer åkermark. Därmed var Trogsta utan egen sjö.

Ur Arkiv- och föreningsinventering i Forsa/Hög. Utförd 1993/1994 av Ingegerd Blomberg: ”1863, vid en kommunalstämma, beslutades på jordägarnas begäran att Funstasjön skulle sänkas 6 fot (nära 2 m). 1869 utarbetades en plan för sjösänkningen. Byarna runt Funstasjön, Mellansjön och Lillsjön skulle genom sänkningen sammanlagt tillföras 270 tunnland mark av olika beskaffenhet. En direktion för dikningsföretaget tillsattes och man bestämde att grävningarna skulle vara avslutade före utgången av sommaren 1875. De berörda jordägarnas dagsverken skulle omräknas till penninggåvor åt företaget. 1862 upprättades Funsta sjösänkningsbolag. Sammanlagt 37 fastigheter, i 7 byar, skulle dela på den nyvunna jorden. Landvinningen skulle de 20 första åren tillhöra grävningsföretaget. Avkastningen skulle årligen försäljas på offentlig auktion och behållningen delas mellan företagets intressenter. Efter denna tid skulle landvinningen fördelas mellan intressenterna. Mellan 1883 och 1948 flottades timmer från Funstasjön ned till Matnäsviken och företaget såg till att hålla Funstasjöns utlopp öppet. 1994 finns företaget kvar men har ingen aktivitet.” Artikel om detta finns i Hudiksvalls Tidning 23 juni 1988.

Gammal karta över f.d. Lillsjön (klicka för att förstora)

Lolabackan, 207: Första större backen på andra sidan ån mot Nansta. Enligt en förklaringssägen har folk brukat stanna till i backen, njutit av utsikten, ”lolat”, dvs strövat runt lite, och sett sig omkring. MEN en rätt förklaring av ordet är LOG-LAD-BACKEN, vägbacke vid Södra Funstasjön. Detta enligt Lennart Hagåsen 1974. Alltså bör det ha legat både logbyggnad och lada här.

Militärvägen, 211: Vägen ”sattes i farbart skick” 1864 och gick från Trossboden i Rolfsta via Trogsta, Sunnanbäck, Enånger och vidare till Mohed. Dessförinnan samlades soldaterna i Hög, gick till Hudiksvall och sedan kustvägen ner till Mohed. När järnvägen Ljusdal-Hudiksvall blev färdig 1886 användes inte militärvägen längre vid inryckning till mötena i Mohed, men ”vägen kallas fortfarande militärvägen”, skrev E Gustav Fagerström i Hälsingerunor 1979. Mer finns att läsa i Julhälsning 1960 till Forsa församling, Hilding Lindhs Forsa-boken 1987, samt även i Skålla med omnejd i Forsa socken av Hans Åke Persson 2015. I Julhälsning 1960 finns förresten en artikel ”Trogsta-minnen” berättade av Ol-Ers Kerste som var född 1876 i Trogsta. Hon var mormor till Olle Sundfors.

Nords på backan, 202: Norra området i byn, jmf Sörs på backan.

Ol-Ers backan, 208: Backen från Ol-Ers (där Olle och David Sundfors bor) och ner till ån.

Ol-Ers gatta, 206: Vägen mellan Leif Bylars hus och ned till Ol-Ers.

F d Skolan, 221: Skolverksamheten startade 1909 och skolan var en s k B2-skola. Från början gick barnen i skolan varannan dag under hela skoltiden. I småskolan gick klasserna 1 och 2 tisdag, torsdag och lördag. Storskolan för klass 3-6 gick måndag, onsdag och fredag. År 1933 ändrades skolgången till läsning varje dag. Småskolan flyttades då till Schöns, Nygårn. Fram till 1950-talet hade barnen med sig egen matsäck, men då byggdes skolan ut med matbespisning och ytterligare ett klassrum så att alla klasserna fick plats. 1965 lades skolan ned och senare var där förskola en period. 1981 bildades Trogsta skola intresseförening som övertog fastigheten från kommunen.

Stenbackan, 204: Området runt där Trogsta-skylten står.

Stenbron, 212: Bron byggdes 1908 över Trogstaån nedanför Byströms gatta. Per Bergström (farfar till John och Sven) som var stenhuggare fick byggnadskontraktet av ”Trogsta byamens byggnadsskyldiga”. De tog sten vid bergen intill Hällbotjärn. På 1990-talet byggdes ny bro men den gamla fina valvade stenbron finns kvar. Enligt Nirs-Johans karta över Trogsta var det ”Nordells-Olle” i Skarmyra som byggde bron 1914. Men Nirs-Johan har förmodligen blandat ihop broarna och menar kanske istället bron över ån nedanför Ol-Ers-backan. Den var dock i sämre skick och revs då den nya nuvarande bron byggdes. 

Avtalet gällande bygget av bron kan ses här.

Stormgatta, 210: Vägen mellan Storms (där Blackmore bor), över åkern, riktning mot Tövsätter, fram till första skogspartiet.

Suränga, 223: Eller Suränge. Ett tidigare blött (surt) område, myraktiga täkter, mellan sjön och nuvarande väg 675, nedanför Bergström, Ranebo och Lönn/Frank. Numer uppdikat och upptorkat och därmed mer odlingsbart. Benämningen finns på fler ställen i våra trakter, bl a i Sörhoga och Fränö.

Svalbackan, 201: Första stora utförsbacken från Trogsta mot Medvik. Vet inte säkert var ordet kommer från, men Håkan Franck skriver i Forsamålet – ordlista och grammatik, 1994: Sval är sammanhängande åker- eller ängsstycke. Denna förklaring verkar rimlig för Svalbackan här.

Sågbäcken, 217: I början av stora uppförsbacken före Hällbotjärn. Precis vid Sågbäcken låg Trogstasågen som flera i Trogsta använde tillsammans. Sågen ”drevs” förstås med vattenkraft.

Sörs på backan, 203: Hela området söder (sydväst) om ån, att jämföra med Nords på backan.

Tantillobackan, 220: Första lilla backen precis efter ån mot Nansta. Enligt Lennart Hagåsen 1974: ”Tantillogrinden, numera bortagen grind S Funstasjön. Efter att ha varit i Australien, började en sockenbo från Klångsta, att tillverka och sälja en dryck, som kallades Tantillo. För att göra reklam för drycken, målade han med vita bokstäver på svart grind: Drick Tantillo! Grinden fick ovannämnda namn och vägbacken, där det stod, Tantillobacken.” Detta har även skrivits in hos dellenportalen.se. Vi tror att denne man från Klångsta var Anders Born född 1880 och död 1935. Vi hittar inga uppgifter om att han var i Australien, men han var tydligen äventyrlig av sig. Bl a var han över till Amerika och bodde också på olika ställen i Sverige. Han startade Borns Choklad- och Karamellfabrik i Hudiksvall och finns på bild nr 189 i sockenbilder.se, under Forsa. Det var förresten Åke Svalfors som gjorde mej uppmärksam på namnet Tantilabackan. Åke säger att hans farfar Nils Johansson (min morfar) nämnde detta då Åke var barn. Nils Johansson hade Nanstasågen. 

Berit Ranebo i november 2020 

SKYLTARNAS PLACERING

På kartan nedan ser ni var skyltarna finns.

Skyltarnas placering. Karta av Kurt Ohlsson.